Varför är finskan och svenskan så olika

Hur stol blev tuoli Det finns en del drag i finskans fonologi som tydligt skiljer den från svenska — och övriga indoeuropeiska språk. Det första draget är besläktat med motviljan att ha konsonanter i ordslut: många dialekter av finska har i princip haft totalförbud mot att ha mer än en ensam konsonant i ordbörjan.

Därför har svenska ord som glas, skruv, Stockholm, klister och stall i låntagarledet kommit att heta lasi, ruuvi, Tukholma, liisteri och talli.

Hur många talar finska i sverige

Vi fonologer kallar denna process klusterreduktion. Tuoli har sitt ursprung i svenskans stol. Låt oss betrakta ordet stol. Det krävs en del fantasi för att känna igen det i sin finska version tuoli.

Finska språkets rötter

Ordet har alltså både genomgått klusterreduktion, när det inledande s ströks, och paragoge, när i lades till på slutet. Då återstår att förklara uo. När stol en gång lånades uttalades vokalen ungefär som ett å idag. Det bör inte ha varit något problem för finskan, men i ett senare skede har det som skulle kunna ha skrivits oo diftongerats till uo, som i domare och Tomas, vilket på modern finska heter tuomari och Tuomas.

På estniska heter det fortfarande Toomas och Rootsi. Delvis gäller specialregler för d, men det bortser vi från här. Detta har medfört att post, bank, tull, dill, kopp, gummi, vals och fil i grannspråket heter posti, pankki, tulli, tilli, kuppi, kumi, valssi och viili. Det sistnämnda ordet betecknar alltså en mjölkprodukt; i redskapsordet fil har resultatet i stället blivit viila.

Efter fonologisk anpassning och tillägg av verbändelsen —ta har diska fått skepnaden tiskata. Man kan också nämna pormestari av borgmästare. Det är inte blott i början av ord en sådan avtoning sker: peti, muki och Sipoo med idel tonlösa konsonanter i mitten kommer från svenska bädd, mugg och Sibbo. Noteras kan att konsonantlängden hos dessa konsonanter försvinner gg blir alltså k.

F blir v eller hv Ytterligare lite mer spännande är det kanske med f. I början av ord har det alltså typiskt övergått till v, som i väri av färg, men inne i ord får vi i stället det fascinerande hv. Svenskans f brukar beskrivas som en tonlös labiodental, vilket betyder att stämbanden inte vibrerar och att man biter sig i underläppen.

Då finskan säger nej till detta ljud har det ordmedialt lösts genom att ljudet splittras i två halvor, där h-delen tar hand om tonlösheten eftersom v är tonande , medan v får sköta den labiodentala biten alltså läppbitandet. Sålunda heter kaffe, soffa och toffel på finska kahvi, sohva och tohveli.

Finska spelar en central roll i den finska kulturen och är en viktig del av den finska nationalidentiteten. Finskan skiljer sig mycket från svenskan.

Hur många talar finska i världen

Hur mycket förstår du av denna text på finska som handlar om det svenska språket? Sillä on noin 8,3 miljoonaa äidinkielistä puhujaa eri maissa, joista noin 7,9 miljoonaa Ruotsissa. Ruotsi on myös yksi Euroopan unionin virallisista kielistä. Suomessa ruotsi on toinen kansalliskielistä. Ruotsin läheisimmät sukulaiskielet ovat muut pohjoisgermaaniset eli skandinaaviset kielet tanska, norja, islanti ja fääri.

Finlandssvensk standardsvenska Mycket av den finlandssvenska vi i Sverige hör är finlandssvensk standardsvenska. Vad som blir standard och inte i ett språk beror på var makten i ett land har legat och vad som blivit den form som spridits. Begreppet standardsvenska, eller rikssvenska som det ibland kallas i Sverige och högsvenska i Finland, är problematiska koncept: det är väldigt få som talar en så utslätad form av svenska att man inte alls hör från vilken del av Sverige eller Finland man kommer.

Svenska dialekter i Finland De dialekttalare i Finland som talar en särpräglad svensk dialekt talar också i allmänhet en mer utjämnad varietet som närmar sig standardfinlandssvenska. Vi kan jämföra situationen med Sverige där en del som talar mycket särpräglade dialekter som älvdalska och gutamål också talar en mer standardnära varietet.

I allmänhet är dock de svenska dialekterna i Finland betydligt mer stabila än dialekterna i Sverige. En del menar att det beror på att obligatorisk skolgång infördes mycket senare i Finland, och att barn därför inte påverkades så mycket av lärares strävan mot en standardform. Precis som alla språk och dialekter utjämnas även finlandssvenska dialekter, speciellt i städer, men på landsbygden är det inte i samma takt som på många platser i Sverige.

Men då utjämnas de mot en finlandssvensk standard, och sverigesvenska kommer man knappast att börja tala i svenskspråkiga Finland. Finlands svenska dialektområden.