Sodom och gomorra

Sidor upp och ner utgörs av dialoger mellan högfärdiga idioter. Créme de la créme och yttersta gräddan får smeten att skära sig rejält. Bara ibland är jag road.

Sodom lot

Häri låg åtskilligt mera sanning än man anade. Madame de Vaugoubert var en man. Om hon alltid hade varit det eller om hon småningom blivit sådan jag nu såg henne spelade föga roll, ty i bådadera fallen, men i synnerhet det senare, var det fråga om ett av naturens mest patetiska underverk, som kommer människoriket att likna blomsterriket.

Enligt den förra hypotesen — om den blivande madame de Vaugoubert alltid varit lika grovt karlaktig — skänker naturen, genom en diabolisk och barmhärtig list, den unga flickan ett bedrägligt maskulint utseende. Och ynglingen som inte tycker om kvinnor men vill bi normal begagnar sig med glädje av denna utväg att få tag i en fästmö som påminner honom om en robust stuvare. I motsatt fall — om kvinnan inte ursprungligen haft de manliga dragen — lägger hon sig till med dem så småningom, för att behaga sin make, även rent omedvetet, med hjälp av samma härmningsprocedur som kommer vissa blommor att likna de insekter de vill locka till sig.

En händelse i romanen som får — om inte en kristen — så i alla fall metafysisk betydelse — är upplevelse att smaka en madeleinekaka hans mormor bjuder på en gång men som får honom att återuppleva sin förlorade barndom i vilken modern var den viktigaste och mest älskade personen. Man har velat antyda att madeleinekakan skulle vara en återupplevd första heliga kommunion.

Den har sin plats i romanens första del, Swans värld.

Vad hette lots hustru

Det stämmer ganska väl, om man ser till författarens utveckling som vuxen, att han lämnat den katolska tron och ersatt den med en vision av ett helt annat slag. Madeleinekakan är ju inte Kristi kropp i eukaristin men den påminner om den stora andliga erfarenheten från första heliga kommunionen. Där upphör förmodligen sambandet mellan tro och liv och Proust ska härefter inte heller leva ett katolskt sakramentalt liv.

Hans astma gjorde honom till en slags eremit i ett slutet rum i centrala Paris där han skrev om nätterna och sov om dagarna. Att han kunnat skriva ett så stort och litterärt högtstående verk under svår sjukdom under så lång tid är nästan ett slags mirakel i sig. Vems mirakel kan det vara? Om Proust kan antas ha lämnat den katolska tron i meningen sakramentalt liv, så kan man också anta att han lämnat förståelsen av den bibliska berättelsen om Sodom och Gomorra, städerna på slätten, i Första Moseboken.

Innehållet i denna del av romanverket anspelar tydligt på otillåtna homoerotiska handlingar och relationer, både manliga och kvinnliga. Vart det kan leda är ofta en slags socialt utanförskap eftersom de erotiska behoven styr över viljan och förnuftet och förändrar människan. Annons Sodoms synd skulle, enligt Piensoho, ha varit att Lot inte visade gästfrihet. Men den uppenbara och skriande synden i texten är ju just de homosexuella handlingar som hotade Lots gäster.

En strategi Piensoho ofta använder är att underbetona de texter som är besvärliga för hans argumentation. Sannolikt har alla Sodomtexterna i GT bland annat med sexuell orenhet att göra. Straffdomarna om Sodom och Gomorra används i Bibeln som exempel på det värsta som kan hända. Sammanfattningsvis lyckas inte Piensoho motbevisa att Sodom och Gomorra som främsta fokus har samkönade handlingar.

Tvärtom har det varit, och är, en självklarhet i den judisk-kristna miljön att den viktigaste synden i Sodom gällde samkönad sexualitet.