Poolerna byter plats

Annars kunde de ha slagits ut av strålningen. Avvikelsen har också av vissa betraktats som början på en omkastning av polerna, alltså att nord- och sydpolen byter plats. Att polerna byter plats är i sig inte något som skadar oss, utan något som vi snabbt anpassar oss till. Det har skett många gånger under jordens historia.

Men perioden under en omkastning — vilket kan ta tusen år eller mer — är magnetfältet försvagat och det kan få katastrofala följder. Förändringen försvinner Men försvagningen över södra Atlanten verkar vara något som kommer att försvinna utan dramatiska följder, säger forskare till en ny studie publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences.

Under vår rekonstruktion av de senaste 9 åren har vi funnit liknande sorters anomalier på jorden, säger medförfattaren Andreas Nilsson, geolog och universitetslektor i Lund. Läs om hur redaktionen jobbar.

Polomkastning

Då och då försvagas jordens magnetfält och de magnetiska polerna byter plats. Senast hände det för år sedan. Snart är det dags igen för en polomkastning. Men det sker inte över en natt, så vi lär hinna rusta oss, menar forskare. Människans hem är jorden, med bara atmosfären som en mycket tunn hinna mot rymdens ogästvänliga miljö. Men det finns något som skyddar både oss och atmosfären — jordens magnetfält.

Utan detta skulle solvinden blåsa bort atmosfären. Men magnetfältet är inte stabilt. Då och då försvagas det och jordens magnetiska nord- och sydpol byter plats. Hur farlig är en sådan händelse för livet på vår planet?

Jordens magnetfält styrka sverige

Och när händer det nästa gång? Hög tid för polomkastning I genomsnitt går det ungefär år mellan varje polomkastning. Men fenomenet är synnerligen oregelbundet. Under kritatiden, när dinosaurierna dominerade på jorden, gick det 50 miljoner år utan en enda polomkastning. Den senaste inträffade för år sedan. Det borde alltså vara hög tid för en ny polomkastning.

Magnetfältet skyddar jorden Vår planet omges av ett magnetiskt kraftfält som består av kraftlinjer som går från magnetisk nordpol till magnetisk sydpol, nära de geografiska polerna. Det magnetiska fältet sträcker sig tiotusentals kilometer ut i rymden och bildar där magnetosfären. När rymdåldern började kring talet upptäckte man att magnetfältets form påverkades utifrån, av solvinden — det vill säga en ström av elektriskt laddade partiklar från solen.

Magnetosfärens form kan växla beroende på hur stark solvinden är. Den del som är vänd mot solen på dagen är något tillplattad medan den bortre delen blir mer utdragen som en svans på nattsidan. Det jordmagnetiska fältets historia står skriven i bland annat havssediment och på vulkaner — något som forskarna har lärt sig tyda. Man har mätt magnetfältets riktning och intensitet på jordytan regelbundet sedan talet.

Dessutom finns en serie observationsdata, baserade på gamla loggböcker från handelsfartyg, som sträcker sig ända bakåt till slutet av talet. Förutom astronomiska positionsbestämningar noterades också kompassavläsningar på fartygen. Mineralet magnetit speglar magnetfältet Men för att spå om polomkastningar förslår detta inte så långt. Däremot kan man spåra hur magnetfältet förändrats genom att studera magnetit — eller svartmalm — ett magnetiskt mineral som består av gråsvart järnoxid.

När magman från vulkaner svalnar, och stelnar vid cirka grader, ställer magnetitpartiklarna in sig efter det jordmagnetiska fältet, berättar kvartärgeologen Andreas Nilsson på Geocentrum vid Lunds universitet. Utifrån magnetitpartiklarnas position i vulkaner och i havssediment, kan forskarna koppla magnetfältets riktning och styrka till en vis tidsperiod. Så undersöks och dateras magnetsfältets riktning Borrningar vid Rangitoto, en vulkan i havet utanför Auckland i Nya Zeeland, har lett till en meter lång borrkärna med lavaflöden från mer än femtio olika utbrott — det senaste skedde för år sedan.

När forskarna har daterat utbrotten kan de studera de magnetiska avtrycken, det vill säga koppla magnetfältets riktning och styrka till en viss tidsperiod, utifrån magnetitpartiklarnas position. Magnetit från magmatiska bergarter eroderas och transporteras ut i sjöar och hav. När det deponeras som sediment orienterar det sig efter magnetfältet, säger Andreas Nilsson på Geocentrum vid Lunds universitet.

De har magnetitkristaller ordnade som en stavmagnet. När bakterierna dör sjunker dessa magnetitstavar till bottnen, lägger sig efter magnetfältet och sedimenteras.

Polomkastning

Isotoper Datering med hjälp av radioaktiva isotoper, främst kol, beryllium och klor, kan användas för att undersöka hur jordens magnetfält har förändrats. Denna region, där satelliters elektronik flera gånger havererat på grund av större exponering av högenergetiska laddade partiklar från solen, kallas den sydatlantiska anomalin och dess tillväxt har lett till spekulationer om att vi kan vara på väg mot en polomvändning.

Men i en ny studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences kan ett svensk-amerikanskt forskarlag avslöja nya uppgifter om jordens magnetfälts förflutna. Tidskapslar skvallrar om förändringar Resultaten bygger på analyser av brända arkeologiska fynd, vulkaniska prover och sedimentborrkärnor som alla bär information om jordens magnetfält.

Det rör sig bland annat om lerkrukor som hettats upp till över grader, vulkanisk lava som stelnat och sediment som avlagrats i havet och fungerar som tidskapslar som vittnar om jordens magnetfälts förflutna. Med hjälp av känsliga instrument har forskarna kunnat mäta dessa magnetiseringar och rekonstruerat riktningen och styrkan av magnetfältet på olika platser och tidpunkter.

Kan sitta lugnt i båten Genom att studera hur jordens magnetfält har förändrats kan forskarna lära sig mer om de underliggande processerna i jordens kärna som genererar magnetfältet.